vi lever i en sjuk värld.

 
Det är så mycket i min hjärna som krockar när jag ser denna bild. All kunskap om genus, kön, sexualitet snurrar runt och jag kopplar så mycket till den kunskap vi har om hur samhället och äktenskap sett ut historiskt sätt. I min nya kurs "Sexualitens kulturhistoria" har vi precis gått igenom bondesamhället. Och det verkar inte ha skett så mycket sen dess...
 
Titta på kartan som mest liknar en val och låt kunskapen sjunka in. I staterna (världsdelen som enligt majoritetsbefolkningen ses som ett föredöme på många nivåer) är det mer ok att gifta sig med sin kusin än samkönat äktenskap. 
 
Jag måste ta en kaffe på detta, kommer inte komma över detta. 
5 kommentarer
Estevez

Kusingifte är mycket vanligt i många länder och t.o.m. vanligare än "vanliga" äktenskap i bl.a. Pakistan. Det får givetvis följder i form av mentala och fysiska handikapp hos avkomman. Det kanske inte är ett argument mot kusinäktenskap per se, men ett emot konsekvenserna. Jag ville bara ge dig lite perspektiv på hur kusinäktenskap har en annan status i vissa kulturer.

Kartan är missvisande. Dels därför att många stater erkänner homogifte gjorda i andra stater och dels därför att en mycket stor del av USA:s befolkning bor i just dessa kuststater. Så möjligheten att som homosexuell gifta sig i sin egen stat är inte speciellt stor, men att göra det i någon annan stat och få det erkänt i den egna, är det.

USA:s bör betraktas som ett föredöme av många anledningar.
Det federala systemet möjliggör för flera olika sorters politik inom en och samma nation. Det betyder att stater befolkade av progressiva eller libertarianer, har möjlighet att genomföra förändringar i form av avskaffande av morallagstiftning, t.ex. homoäktenskap och cannabisförbud. Detta ogillas samtidigt av invånare i den konservativa södern och mellanvästern, men tack vare det lokala självstyret får de också sin vilja igenom. Majoritetens diktatur står förvisso i stark konflikt med mina övertygelser, men det är trots det ett system ljusår före det svenska.

Caro Wikbro Rannberg

Att ta till Pakistan som exempel är att exotifiera, när det var något som även hände i Sverige under lång tid. Så tack för dina perspektiv, men det behövs inte.

Som jag nämnde har jag precis läst om bondesamhället och det är något jag läst väldigt mycket inom sexualhistoria, queerhistoria och feministisk historia. detta är alltså inga nyheter för mig.

vad det gäller dina liberala åsikter kan du gärna hålla det för dig själv. det är nog ingen som är intresserad.

Estevez

Ursäkta? Du kan släppa din besserwisserattityd.
Kusingifte har aldrig varit utbrett här annat än inom dåtidens kungligheter och aristokrater. Jag skrev det för att homoäktenskap kanske framstår lika främmande för andra kulturer som kusinäktenskap är för oss.

Det handlar inte om liberalism. 8 av de 9 stater som legaliserat homoäktenskap är (D), dvs. småsossiga, progressiva stater.

Caro Wikbro Rannberg

Jag gillar inte ditt vi och dom-tänk gällande dessa frågor. Så vi kan sätta punkt här.

vad det gäller liberalism syftade jag inte på staterna, utan på dig.

Estevez

Men jag förstår inte varför du antyder att det skulle finnas något inneboende negativt i att peka på skillnader mellan länder och kulturer. Att ägna sig åt någon typ av debatt eller argumentation och undvika att hänvisa till olika parter/åsikter, är att ignorera elefanten i rummet. Varför beskylls jag för att "exotifiera" när jag nämner Pakistan i detta sammanhang, när du själv nämnt t.ex. Uganda som skräckexempel på homolagstiftning? Dessutom anser jag mig mig inte tillhöra Sverige eller representera den svenska kulturen. Således utgör jag inget "vi" och mitt påstådda "vi och dom"-tänkande har aldrig ägt rum.