fem fyror

Första gången jag träffade henne pratade vi knappt något på hela dagen. Jag utbilade för Colour of Love, hon sa inget under hela dagen och under lunchrasten pratade vi inget alls. Dagen tog slut och hon fastnade någonstans i bakhuvudet. Festivalen närmade sig och jag kallade in henne några dagar innan det började. Och hon tackade ja!
 
4 sekunder: jag la märke till hennes hår, hennes dialekt och hennes leende. Att hon bar solglasögon och verkade lite nervös inför kampanjen. 
 
4 timmar: vi hade hunnit prata lite, jag hade fått höra hennes skratt och jag var mest koncentrerad på att få ihop allt nu när vi var på plats. Jag tyckte att hon verkade vettig, rolig och peppad på kampanjen. Att hon var från Karlstad var ett plus, eftersom jag tyckte att dialekten var rar. Det var mycket att hålla koll på, men jag hade fastnat för hennes hår och skratt. 
 
 
4 dagar: festivalen började lida mot sitt slut och jag hade förstått att jag var intresserad av henne. Jag hade försökt stöta på henne vid några tillfällen, gjort bort mig lika många gånger och började liksom fatta att jag på riktigt tyckte om henne. Jag skrev i min dagbok om att jag ville att hon skulle fatta, jag hade en nöd-plan om hur jag skulle bjuda henne på öl när hon kom till Stockholm under Pride några veckor senare. Och lagt upp lite olika förslag på sms jag kunde skriva för att hinta om att det kanske var mer än en öl, men inget mer om hon skulle vara upptagen. Jag var pirrig samtidigt som jag ständigt var nervös över att mina försök inte gick hem, alls. Jag var också nervös eftersom jag officiellt var hennes chef/samordnare och hon var min informatör. 
 
(men på den femte dagen, natten mellan lördagen och söndagen klickade det till rejält. Och vi hånglade för första gången när festivalen var över och parken packades ihop. Magiskt.) 
 
4 veckor: jag var så kär att det knappt var sant, hela livet bestod av en lyckobubbla och jag försökte mest att hålla mig från att brista ut i lyckogråt eller säga att jag älskar dig för snabbt. Vi hånglade dygnet runt, fnissade och började lära känna varandra. Hon var i Stockholm och fick träffa min mamma under Pride, hänga med lite vänner och började bakas in mer och mer i mitt liv. Jag var fortfarande lite för nervös över att jag faktiskt befann mig i en relation, lite som att jag väntade på att lyckan skulle sprängas och livet skulle återgå till ingenting. Men mest bestod tiden av kärlek, fniss och hundra-frågor. Och jag upptäckte hela tiden nya, fantastiska sidor och egenskaper hos henne. Runt detta datum blev vi även officiella på fb - och över hundra gillade. HUNDRA! Galet och fint. 
 
 
4 månader: det finns stunder då jag kan titta på henne och inte riktigt fatta att det verkligen är vi. Inte för att jag är osäker på vår kärlek, långt ifrån. Men mer att det faktiskt har börjat sjunka in att jag faktiskt är upptagen. Att jag är i en monogam relation med någon som jag älskar och som älskar mig lika mycket tillbaka. Att vår relation kanske håller i all evighet. Att vi växlar mellan att vara hopplöst förälskade och att leva vardagsliv med allt vad det innebär. Samtidigt som jag hela tiden upptäcker nya sidor hos henne. Och hur fantastisk hon är! Jag är så fruktansvärt lycklig med henne, och om det är så att en blir hel tillsammans med någon annan - så är det väl det som hänt. Min finaste tjej, hur mycket jag än försöker kommer jag aldrig lyckas förklara hur mycket du betyder för mig <3