jag måste rota i flaskan efter mod

Kvällen innan jag åkte ner till Karlstad och min åttonde festival, satt vi på Kvarnen. Drack billig öl och pratade om livet, kärlek och det där med att våga falla för någon. När tredje ölen kom in var vi inne på ämnet förhållande, hur det är att träffa någon, att komma ut och det där med att träffa rätt. Vi gick igenom alla katastrofala förhållanden som passerat, vad som händer när det klickar och hur en relation kan inledas. Jag gick igenom arkivet och insåg att det var ett bra tag sen något hände, på riktigt, i mitt liv. Dagar, veckor, månader och år har passerat utan att jag låtit någon komma nära på riktigt. Jag avslutade samtalet med att jag för första gången på länge uttalade högt inför någon annan att jag minsann också ville träffa någon. Visst har jag suckat och fnissat fram det när jag sett mina vänner vara gulliga med sina partners, eller sett någon töntig romcom eller bara känt det där pirret i hjärtat när någon beskrivit det bra i en bok. Men nu sa jag det på riktigt, och menade det från hjärtat. 
 
Jag vill träffa någon. 
 
Någon som är vettig, som får mig att skratta, som är intelligent och som inte knarkar. En som får mig att må bra, skapar pirr och som jag kan klicka med. 
 
Madde intygade att det snart skulle hända, något var fan på g. Och vi skålade för livet och kärleken som snart skulle inträda i mitt liv. Fyra dagar och några timmar senare tog jag mod till mig och kysste henom. Festivalen var över och några timmar senare skulle jag sitta i en bil på väg hem till Stockholm igen. Men det hände och jag litade på magkänslan. På en lekplats hittade jag hen, på riktigt. Den där som får mig att le, som har magiskt hår och fingrar lena som siden. Som jag klickat med.