när genuslampan tänds
Jag tycker det är så otroligt kul och inspirerande att vara med när en individ reflekterar över hur samhället egentligen ser ut. Kanske för första gången ser kritiskt på en reklambild, blir förbannad över att det kallas "kärringstopp" och inte "gubbstopp". Att alla reklambilder består av vita personer, och att det nästan alltid är heterosexualitet som representeras. Att kvinnans kropp oftast är i fokus till skillnad från män som ofta ses för sin kompetens/kunskap.
- jag vacklar mellan förvåning, kärlek och lite stolthet när jag presenterar mina åsikter och tankar kring genus, framställning av kroppar, hur samhället ser på "kvinnligt" och "manligt", och saker jag vill förändra ---> för att sen möta äldre som aldrig ens tänkt i samma banor som jag. Eller som kanske för första gången applicerar liknande tankar på sitt eget liv, sin vardag och hur deras familj är uppbyggd.
Det blir dessutom mäktigt när ens egna tankar och åsikter slår rot hos andra individer. Att det är högt i tak och att jag inte ignoreras pga ålder eller att jag inte är lärare (jag har hamnat i en studiegrupp med enbart lärare). Utan i denna diskussion räknas mina åsikter och vi kan bolla tankar och åsikter fastän vi kommer från helt olika håll och skilda erfarenheter. Denna sortens möten är bland det finaste jag vet.
