rip peace and love
Fick mail, samtal, mess och röksignaler om att Peace and Love konkat. Så himla deppigt. Jag är ledsen för dom som hade planerat detta i månader, för dom som skulle dit för första gången, för alla som skulle se Håkan, för Borlänge som förlorar fantastiskt mycket på att det inte gick i lås. Och för Colour of Love som skulle varit på plats.
Men jag skulle inte varit där i år. År 2011 var jag där som informatör, lallade omkring och såg alla band jag älskade. Året 2012 var jag där som samordnare och jag grät ungefär tre gånger om dagen. Som festivalbesökare är det nog magiskt att vara där, att samordna (som kvinna) och försöka komma överrens med P&L´s ledning - lycka till!
- jag har aldrig blivit sämre behandlad. Till slut var jag så nonchalerad och osynliggjord att jag inte ens orkade käfta. Jag tog ännu en ostmacka och grät. Jag och mina kollegor kunde se hur dom systematiskt ignorerade mig som enda kvinna i gänget och jag kunde inte utföra mitt jobb som det var tänkt. En gång satt jag i över två timmar och väntade på att få hjälp, sen kom Fredrik in i rummet och fem min senare var det löst. - Vi hade samma position och det var tänkt att vi skulle kunna utföra lika mycket saker och ha samma maktutrymme...
Så jag bangade på Peace i år och valde Putte i Parken istället. Men jag lider givetvis med mina COL-kollegor som planerat, fixat och gjort massa inför festivalen som nu har konkat. Hoppas dom fixat en bättre ledning till nästa år.
- här sitter vi och löser korsord och äter chips som att det inte fanns någon morgondag. Några hundra meter bort spelade Bob Dylan som vi såg i ungefär en halv låt. Ungefär lika spännande som att bevaka en grushög.