sexualupplysare och bokälskare

Jag har kommit till ett nytt skede i mitt liv, och det är lika förvånande som fantastiskt. Jag har inte sett mig som en som gillar relationer på många många år. Andra i min närhet har gärna fått slänga sig mellan relationer, dejtat loss och ingå relationer med olika långa tidsramar. Medan jag mest sett mig som en som inte behöver någon annan. Och att det där med kärlek eller tvåsamhet inte riktigt varit min grej. Det har varit alldeles för stort, för jobbigt, tråkigt, slentrian-mässigt, stelt och alldeles alldeles för inrutat. Och den där rädslan över att inte ha tid för mig själv längre, eller att tappa bort mina känslor, mina viljor och min egen röst för att jag gett allt åt en annan. Hatet mot en själv för att en inte vill bli den en var i en annan relation för hundra år sen. Rädslan över att tappa bort sig själv. 

- för att inse att en faktiskt är i en relation. Och att jag fortfarande är mig själv. Att det går att vara två utan att den ena blir mer värd än den andra eller att min röst blir svagare i jämförelse med min partners. Att jag kan utvidga mitt hjärta ännu lite mer och att det faktiskt är ganska härligt att ignorera en färgkodad och på minuten inrutad kalender för att hångla bort några timmar eller en hel kväll.

 

Att det var fyra eller fem år sen jag hade något "seriöst" känns ändå så oväsentligt och långt borta. För varför jämföra relationer? Speciellt när den förra baserades på osäkerhet och kassa könsroller. Medan denna bygger på fniss, rodnande kinder och hjärtbank. 

 

Och hur jag kommit fram till att jag älskar att ställa klockan tidigt, dricka några koppar kaffe ifred, läsa, blogga, plugga och bara vara. Innan jag väcker henne och hur jag kan se att hon ler i sömnen när jag pussar på hennes kind. Eller de gånger jag har sovmorgon och vaknar av att hon skedar mig i det där skedet mellan dröm och verklighet. En människas förmåga att visa kärlek i sömnen är ta mig fan bland det vackraste jag vet. 

- i dag firar vi tre månader som par. Att det bara passerat tre ynka månader sen vi satt på en filt i tanto under Pride och hon viskade i mitt öra och frågade om jag ville bli hennes tjej, orimligt men sant. Och med tanke på att den tid vi hängt ihop varit den bästa i mitt liv på så många olika sätt, har jag kastat in handduken och insett att jag nog är en sån som gillar relationer.