ibland kan några dygn kännas som en hel evighet.
I helgen fick jag tårtbiten att stå och just nu kör jag denna om och om igen. Hehe. Tur att det är långt till skottår. Skojade, är det något jag är emot så är det den heteronormativa traditionen kring vem som får fria eller inte. Jag känner lite som Beyonce, fast skippa alla könsnormer. Hur som,på torsdag tar jag äntligen tåget åt sidan till min kärlek. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av all min kärlek, längtan och pepp? Det är som att min kropp är för liten för alla dessa känslor.
Min kärlek är stor, men själv är jag för liten <3
Kärleken är stor, men själv är jag för liten!