att knyta band

Jag har under mina sexologistudier hunnit med en och annan poäng psykologi. Och även om det ämnet förmodligen aldrig kommer ta en större del i min utbildning, är det intressant att plocka lite kunskap här och där.
Anknytningspsykologi är nog det jag fastnat mest för. Hur västerländsk forskning belyser relationen mellan ett spädbarn och personen(er) i dess omgivning, och hur annan forskning från andra delar av världen ser på saken. Och hur dessa band kan forma en som människa och komma att påverka en under hela ens livstid samt sexliv. - vi brukade ägna bilresorna fram och tillbaka till Kalmar åt att diskutera våra egna band och hur vi blivit vilka vi är idag. Riktigt intressant. 
Något jag själv tror på och lobbar stenhårt för är många anknytningspersoner. Dvs istället för att förespråka västerländsk forskning där modern är i fokus - anser jag och tror på att kids behöver många starka och kärleksfulla personer runt omkring sig. Precis som denna lilla stjärna! Klart ungen ska ha en hel drös med människor bara vill det allra bästa. - så samtidigt som jag knyter band får jag snosa bebisdoft och bara hålla i den bästa lilla klumpen. Alla vinner på det!
bebis, bebismys, knyta band, gullis
3 kommentarer
Sophia

Såklart är det så! Många trygga vuxna ger trygga och älskade barn!

Sanna

Håller med fullständigt! Men det vet du ;)

Rebbex

Som bekant känner jag alla redan som har någon anknytning till genus och det är inga trygga individer utan hjärndöda personer som inte jag skulle släppa mina barn till speciellt inte en kille att se dessa fjantar komma i klunga mot en gubbe just det dom vågar inte gå själva på stan ens för att folk vet redan vilka snusk tanter dom är!