sexualupplysare och bokälskare

Jag hade en deadline vid 12.00 på "så långt jag kommit med uppsatsen", så sedan dess har jag haft paus från plugg och njutit lite av livet. 

 

Jag har precis sett klart serien Port 1321, så jävla bra. Realistisk med kaos, kassa ligg, ångest, nervositet, viljan att passa in, fniss, kärlek, alkohol och vänskap. När den tog slut hoppade jag istället på Vikingshill - spännande, skräck, thriller, otäck, kaos och lite övernaturligt? Eller så är det jag som läser in för mycket. Men även denna serie är skitbra. Den går tillsammans med showen mvh, om jag fattat det rätt. - kul med nya ungdomsserier. 

 

Därefter läste jag ut boken Som Zlatan fast bättre av Niclas Christoffer. En ungdomsbok om en kille som får ätstörningar pga prestationsångest. Huvudkaraktären Simon vill bli lika bra på fotboll som Zlatan, får några pikar om sin vikt och utvecklar en ätstörning. Bra skildrat och viktigt att belysa hur även andra kön än tjejer kan få ätstörningar. Dessutom är Simons mamma död, vilket också var bra beskrivet hur det kan kännas. 

 

 

Men när jag sitter och ser serierna eller läser boken saknar jag vettiga förebilder. Var finns alla hbtq-kids? För dom finns och existerar i allra högsta grad. (jag finns!)Men dom gestaltas så jävla sällan. Och finns en bög med så är bögen bara bög och absolut ingenting annat. Precis som att en flata enbart blir sin sexuella identiet - och inget mer. Trans-kids eller queera har jag nog inte ens sett bland unga gestaltningar? Eller har jag missat något? Men det hade varit så enkelt att baka in en hbtq-person i någon av serierna, eller allra helst bägge. 

- i boken finns en bög med. Till och med två. Men Simon har bögskräck, blir avskräckt, outar personen för hela fotbollslaget och är allmänt hatisk mot den andra personen som också är homosexuell. Hela beteendet som Simon har mot homosexuella består av äckel, hat, förakt och det beskrivs hur Simon är nöjd med sin Sara, det naturliga. 

 

 

Är det dom premisserna vi har? Antingen ska hbtq-kids negligeras helt och hållet. Eller finns det med en liten representation utanför heteronormen ska någon absolut vara homofob/transfob? När kommer böcker, filmer och serier med hbtq-kids som får vara individer, inte vara sina sexuella identiteter eller vara ett exempel för mängder av människor? Eller bara vara en person som folk inte hatar, blir äcklad av eller måste hetsa mot. Eller som inte behöver framställas som deprimerad eller förstörd pga sin avvikelse från heteronormen. För dom individerna finns och existerar också i verkligheten.

 

 

För vad gör det här med hbtq-kids som aldrig får se någon att känna igen sig i, spegla sig i eller någon som kan fatta lite hur det kan vara att växa upp som hbtq i ett heteronormativt samhälle? Heteronormen innefattar så jäkla mycket kultur med heteros som en inte ens reflekterar över, just för att det är normen. Reklam, litteratur, tidningar, musik, filmer - allt är styrt efter heteronormens trånga mallar. För oavsett vad en tycker om att hbtq-personer får agera förebilder - jag har skrivit det förr och jag kommer skriva det igen: så länge vi lever i ett kasst heteronormativt samhälle behövs vettiga förebilder. Vi kommer inte ifrån det. 

- böcker, filmer, musik, dikter, reklampelare och huvudkaraktärer av alla dess former måste även inkludera och representera hbtq-kids.