att älska ett barn
Jag var med hennes åttamånaderskontroll igår, och rent objektivt var ungen exemplarisk på alla punkter. Hon kan sitta, jollra, krypa snabbt och skrattar när jag ylar i hennes mun. Hon svarar på leenden och är ännu inte rädd för främlingar. Hon stoppar in allt hon kommer åt i munnen, kan resa sig med stöd och flinar glatt när E kommer in i rummet. Skrattet kommer när jag morrar, stoppar in hennes fot i min mun eller när jag härmar djur. Ibland skrattar hon högt när vi andra skrattar, för att vara en del i gruppen. Och jag har dyrkat henne sen första sekunden jag såg henne. Hon har vår pappas ögonbryn, sådär tunt formade precis som mina är. Jag ser min systers ögon och leende i hennes ansikte, samt släktens fjälltoppar till läppar. Vi delar vissa minspel och jag anar att vi även kommer vara lika till humöret. Den dagen vi argumenterar för första gången - kommer vara en fröjd. Varje steg hon tar vill jag vara där, stötta, peppa och käfta när det behövs.
Att en sådan liten varelse kan skapa så mycket glädje, kärlek och värme. Det kunde jag aldrig ana. Och att få vara en stor del i hennes liv och allt hon kommer att vara med om - är bland det viktigaste som hänt mig.
Den dagen hon skrapar upp knäna för första gången, första kallsupen på landet eller när hon lär sig läsa sin första mening. Att hon kanske blir kär i någon på förskolan/skolan, skaffar en nära vän eller älskar att titta på djur. Eller första gången hon hamnar i bråk i skolan, hatar sina föräldrar eller undrar vad fan mens är? Hon kanske blir en läsnörd som jag, grym på friidrott eller en stjärna på att filea fisk? Eller någon som älskar att mecka bilar, baka bullar eller böja latinska verb? Alternativt en som tycker om att spela datorspel, hänga med vänner eller plocka svamp i skogen. Oavsett hur hon väljer att spendera sin tid, vad hon gillar att göra eller tycker om - kommer hon att bli en magisk liten individ.
Omgiven av en stor grupp människor som vill hennes allra bästa, som ständigt finns vid hennes sida och med en moster som alltid är redo. Om det så gäller vilken bok hon vill läsa, en spanskaläxa eller om hur hon ska ragga på någon snygg i klassen. Eller den dagen hon inser att vi lever i ett patriarkat och hon känner att hon vill vara med och påverka - som jag kommer att vara redo. Mitt femte, älskade syskonbarn.
#blogg100, dag 25