En av fördelarna med att hänga med denna kakbit ofta, förutom det faktum att jag odlar en kopia av mig själv - är att jag får ta pulsen på mina egna reaktioner. Visst, jag har vaktat barn sen jag var typ åtta år gammal (vilket iofs helt sjukt att jag vaktade min lärares unge och fick en mattebok som muta...) men Mini-E träffar jag ju konstant. Vilket gör att jag är med i varje utvecklingsmoment. Och förutom att det är fantastiskt och magiskt, så inser jag mer och mer att jag kan det här. Jag är ingen kyckling som hystar för minsta lilla och det är inte panik vid varje skrik. Och det är jäkligt häftigt att utvecklas tillsammans med denna lilla varelse. ❤️
Gällande egna kids så kommer den dagen också, fast lite längre fram. Än så länge räcker det med att bara vara jag och E! Och en drös syskon och syskonkids.
