no happy ending.

Jag gjorde en runda bland X-files i går, ni vet när en googlar på gamla ex, ligg osv. För att kolla lite statusar, uppdatera sig och kanske kolla på nya partners. Det händer att jag gör sånt ibland. Inte av saknad, utan snarare för att internet är nyckeln till information en inte längre har tillgång till. Så jag började med att skriva in ett namn - och får upp en länk till en "familjesida". Min första tanke är att hen har blivit förälder. 
 
Men det var en dödsannons. 
 
Marie som jag lärde känna under en utbildningshelg och var tillsammans med ett tag har varit död i snart tre år. 
 
Jag minns hur jävla nervös jag var över att åka till Kristianstad. Pappa gissade på Norge, mamma gissade på Danmark och min chef printade en karta över staden och tillsammans ritade vi ut var mitt hotell låg och var undervisninglokalen låg. Allt för att jag inte skulle gå vilse. Fast det gjorde jag, och sen ägnade jag natten åt att prata om normer, trans och sexualitet. 
 
Dagen efter hade jag fått några timmars sömn och inget kaffe. Jag var sur och förvirrad, men peppad på äntligen få gå utbildningen som jag fejkat mig in på. Och in kliver hon, och jag minns min exakta tanke: jag vet inte om det är en han, hon, hen, det eller vad i helvete den definierar sig som. Jag vet bara att jag vill vara med personen.
- crash boom bang och jag visste att jag var förlorad.

Därefter har vi presentationsrunda och jag presenterar mig som Caro från Norrköping, någon tittar på sina papper och säger att jag är registrerad som Caro från Nyköping, och jag minns att jag frågade om det var två olika städer? Resten av dagen är en dimma och jag minns att jag inte kunde prata när hon var nära. 
 
På kvällen skulle vi äta middag och vi hamnde mitt emot varandra. Hon lutar sig fram och kombinationen av skånska plus mitt hjärta som höll på att sprängas blev något liknande:
 
M - Bla bla bla
C - Förlåt?
M - Bla bla bla
C - Förlåt? Jag fattar inte vad du säger?
M - Bla bla bla bla
C - Alltså på riktigt, jag förstår inte vad du säger. En gång till?
M - DRICKER DU ÖL?
C - Eh ja?
M - Gillar du det? Vill du ha en till?
 
Och sen drack vi en öl och jag ringde Natti inne på toan och sa att jag blivit kär. Jag minns hur vi satte oss i en soffa och hon sa: Bara så du vet är jag beroende av cola. Och jag röker. Och jag kunde inte fatta varför hon sa sånt till mig eftersom hon hade en tjej, som dessutom var med på utbildningen. Efter det tittade hon mig i ögonen och sa: Jag ser att du tänker på något, något jobbigt. Och om du vill kan du berätta det för mig. 
- och hon öppnade dörren till pappa, cancern, rädslan för att han skulle dö. Allt jag burit på kom fram och hon lyssnade och förstod mig. 
 
Någon timme senare kysste hon mig och jag tog med henne till hotellrummet. Att promenera hem med hennes hand i min genom ett stjärnklart Kristianstad är ett av mina vackraste minnen. Jag var hög av kärlek och fattade ingenting. Jag sket i att jag delade rum/säng med en annan, att hon hade tjej osv - jag var kär. 
 
Dagen efter dumpade hon sin tjej och vi blev ett officiellt par på facebook dagen efter det. Vi pratade för flera tusen kronor i månaden och vi delade med oss av allt. Hon var mitt stöd gällande pappa och jag fick veta saker om hennes förflutna. Några veckor senare när vi skulle ses igen förstod jag att det förflutna inte var glömt. På vägen hem efter en helg här förklarade hon via mess att hon fortfarande missbrukade och var aktiv säljare. Och att jag skulle kräva att hon valde mellan mig och drogerna. Och hon hade redan valt drogerna. 
 
Mitt hjärta var i bitar och jag minns hur jag fick fysiskt ont i kroppen. Alla timmar vi pratat i telefon och alla meter text vi skrivit till varandra kändes som ett jävla hån. Jag föraktade mitt lättfotade hjärta och svor att aldrig bli kär igen. (Det blev jag ju<3)
 
 
Vi sågs en gång till efter att det tagit slut. Hon kom till Hässleholm när jag var där på ett COL-uppdrag. Vi satt i en park, hon fixade med sina droger och jag försökte att inte falla i bitar. Efter det hördes vi nästa gång när pappa dött. Det sista hon skrev var att hon köpt mitt första nummer av Veckorevyn, att hon var stolt över mig och att hon lärt sig något nytt. 
- sedan dess har jag tänkt på henne ganska ofta. Jag har drömt att hon dött av en överdos, och jag har någonstans alltid brytt mig om henne. Fastän hon krossade mitt hjärta till smulor, så har jag alltid behållt henne i hjärtat på något vis. Jag har alltid varit redo att ses för en kaffe ifall hon hade velat. 
 
 
Marie, även om vi inte hade särskilt lång tid tillsammans så ändrade du något inom mig. Knappast att du gjorde mig drogliberal, men du damp ner i mitt liv när jag behövde någon som mest. Du fick mig att skratta högt, drömma gigantiskt och tack vare dig kom jag ut för min pappa innan det var försent. Jag blev blixtförälskad i dig på ett onaturligt vis och jag har aldrig älskat en människa så snabbt som jag älskade dig. 
Bilden togs när vi var inne på en tredje/fjärde/sjunde öl? Och vi satt på höga stolar, så nära att knäna möttes. Jag minns att hon hade mindre händer än mig, kallade mig vacker och ett speciellt skratt. 
När du dumpade mig via mess skickade du en låt, som hjärtskärande nog passar in numera. Fast vi slösade inte någon tid tillsammans. Däremot kommer jag alltid sakna alla telefonsamtal som inte blir av, kaffekoppar vi inte kommer att dricka och minnen vi aldrig kommer att skapa. Du var den första tjej jag blev kär i och någonstans i kroppen gör det ont av att veta om att du inte längre finns <3
 
Marie, du är en stjärna utan svindel
0 kommentarer