sexualupplysare och bokälskare

På bilden ser ni årets bästa bok - och Katarina Wennstam kammar åter igen hem priset som Sveriges bästa författtare. Jag hann med att läsa hundra sidor på semestern och sträckläste de resterande 300 sidorna i går. Och Wennstam skriver på ett sätt som gör att en inte kan sluta, men samtidigt aldrig vill att det ska ta slut. 

 

Det är knappast någon hemlighet att jag dyrkar Wennstam. Jag har läst alla böcker, artiklar, sett paneldebatter och stått i mängder av signeringsköer för att få höra så mycket som möjligt av vad Wennstam har att säga. Så pass briljant är Wennstam. Och denna bok är knappast något undantag. 

 

I Skymningsflickan får vi följa kommissarien Charlotta Lugn som träffar en ung flicka som blivit sviken av såväl rättsväsendet som vuxenvärlden. En flicka i mängden som ingen litar på, men som en gärna smutskastar. 

Samtidigt sker en attack mot en gymnasieskola och en misstänkt skolmassaker verkar vara i görningen. Strax efter blir en ung person skjuten på en skoltoalett. 

 

 

(Fenomenet skolmassaker är bland det mest intressanta jag vet. Jag grottade ner mig i det under kriminologistudierna och slukade artiklar. Det finns en gemensam nämnare för alla skolattacker - oavsett vart i världen det äger rum, hur många som dör eller hur det går till - den gemensamma nämnaren är personen som utför dådet. En ung man. En ung man som ofta är utsatt för mobbing, fått sin maskulinitet bruten eller krossad på något sätt, som blir utsatt för att den inte passar in i den manliga normen. Och detta fenomen förbryllar mig och jag vill så gärna lära mig mer om detta. För vad händer när vi skapar samhällen där det finns en specifik mall för hur en man ska vara, bete sig, agera och känna - och vad händer med alla dessa personer som av olika anledningar inte passar in i mallen? De män som inte når upp till rätt nivå? Eller som är för töntiga/svaga/kassa/fel eller bara ständigt misslyckas med att vara en riktig man. Vad händer med dessa personers måenden?)

 

Flickan som Lugn träffar heter Molly. Molly hade en bästa kompis som hette Miranda. Dessa två har varit med om sexuella övergrepp och våldtäkt av en och samma förövare. De anmälde men förundersökningen blev nerlagd. Men tack vare Lugn tas fallet upp igen, denna gång enbart med Molly som målsägande. För Mirandas del är det redan försent. 

 

Det som händer Molly och Miranda är knappast något ovanligt - två unga tjejer som blir sexuellt utnyttjade av en äldre man. Blir drogade, våldtagna, fotograferade, utpressade och hotade. Dessutom av en person som de litar på. Som sagt att den är deras vän och beskyddare. Att personen som utför dessa handlingar även är gift, har barn, har det gott ställt, har ett bra yrke som i detta fall är läkare - och ändå kan utnyttja unga flickor på fritiden - dessa kombinationer har många väldigt svårt att förstå. Polis, åklagare, domare, kollegor, vuxna, föräldrar och de utsatta själva - ingen vill känna en våldtäktsman och ingen känner en våldtäktsman. 

 

 

I denna historia, som inte heller är särskilt ovanligt, blir deras fall nedlagt och tjejerna blir mobbade, retade, utfrysta, uthängda och kallade horor, slampor, äckliga - av klasskamrater och online. Tjejerna får skulden och blir konstant utsatta av andra för att de anmälde brott som de varit utsatta för. Men det som händer inuti tjejerna blir ändå värre. Skammen, skulden, misstron, ångesten och självhat leder till självskadebeteende. 

- även detta är knappast något ovanligt gällande personer som blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp. 

 

 

Anledningen till att jag dyrkar Wennstam och älskade denna bok från första till sista sidan, är för att Wennstam tar upp handlingar och fall som sker i verkligheten. Även om det gör ont att läsa och vissa scener är fruktansvärda, så vet en att dessa handlingar sker mot unga flickor konstant. Vuxna män utnyttjar och våldtar - medan rättsväsendet ser ut som det gör. Och dessa historier måste bli nedskrivna och omskrivna. Vi måste fortsätta kämpa för ett bättre samhälle och mycket måste förändras och förbättras. Och ibland tänker jag att en spänningsroman som Wennstam skrivit är en viktig del i detta.