Kärlek
Innan jag stack iväg på Flatkollot på Sitges lånade jag samtliga av Mian Lodalens böcker. Några hade jag läst innan, men inte krönikesamlingarna. Det finns två - Kärlek och Mera kärlek. Boken har getts ut på Atlas förlag.
Krönikorna har tidigare funnits med i tidningar som Arbetaren.
Jag tycker ju att det är en konst att skriva krönikor. Det är ett visst antal tecken som skribenten har på sig att få fram en åsikt, locka fram känslor, sprida information eller sparka exempelvis patriarkatet i skrevet. Och Lodalen gör det bra, riktigt bra.
Jag kom på mig själv att gång på gång bli riktigt imponerad. Misstolka mig rätt, Lodalen är en av mina största idoler på så många olika plan i mitt liv. Men det som gör mig impad förutom språket och ordvalen - är ämena. Den kom ut för 11 år sen, men känns så extremt i tiden? Visst, Lodalen använder ord som "mäjken" istället för sminket/make up.
Kärlek är en samling texter om hbtq-personers rättigheter, lesbiskhet, att respektera djur, maskulinitet och hur fel det kan skapas, homofobi, vego, politik, mänskliga rättigheter och kärlek. Framförallt hur folk fortfarande kan ha så jävla svårt för att respektera vuxna människor val att älska andra vuxna människor.
Kärlek får fyra av fem palmer.