sexualupplysare och bokälskare

Djupa Ro är skriven av Lisa Bjärbo och handlar om ett kompisgäng där en person plötsligt dör. Dom är fem från början, två personer är bosatta i Norge och de resterande två kommer från andra städer. Barndomsvännerna försöker förstå vad som hänt Jonathan - samtidigt som de automatiskt faller tillbaka i gamla roller. Dom fyra resterande åker hem igen för att träffas inför begravningen och för att försöka förstå vad som kan ha hänt. Både Jonathan som plötsligt är död, vad som hänt med resten av gänget och deras vänskap. 

 

Den här boken var jävligt jobbig att läsa, för jag kan inte ens stå ut med tanken på att en av mina vänner plötsligt skulle dö. Bara att skriva den meningen gör ont. Mina vänner får aldrig dö och inget får någonsin hända någon utav dom.<3456789

- så givetvis kopplade jag typ allt som hände i boken till mitt eget liv. Vad skulle hända om någon av mina vänner mådde psykiskt dåligt och en dag tog livet av sig? Den tanken kan jag inte ens tänka klart. 

 

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken, även fast den var hemsk. Att skriva om självmord och personer som mår dåligt är extremt svårt, kan jag tänka mig i alla fall? Och det kan nog lätt bli fel, kränkande eller okänsligt. Men Bjärbo har skrivit en bok om ett tungt ämne men med respektfullt språk. Jag älskade att följa karaktärerna, hur de växlade mellan att prata om gamla minnen, söp ner sig och försökte ta hand om varandra. Hur gamla känslor kom upp, hemligheter avslöjades och folk insåg hur de egentligen kände. 

 

Om en inte har några problem med att läsa om folk som mår psykiskt dåligt eller inte har svårt att hantera texter om självmord - då ska en läsa denna bok. Språket är fint, temat är allvarligt och det är en väldigt fin och ärlig historia om vänskap.