Som så många gånger förr när jag känner för en förändring eller känner mig krisig - då gör jag något med håret. En del kanske tolkar det som prokrastinering? Eller undantryckande av känslor? Jag tolkar det mer som att jag är rastlös person som behöver förändring med jämna mellanrum. Sen kan förändringen bestå av en ny yoghurt-smak, spinning istället för kubb eller en ny hårfärg. Jag är inte så komplicerad som person.
Så i går rök ponnyhästen. Jag insåg att mitt hår växer extremt snabbt och att jag aldrig kommer bli en sån som bryr sig om håret. Att färga håret en gång ledde inte till att jag började bry mig. Och jag har inte energin till att hålla ponnyhästen vid liv.
Jag går alltid på namnen och valde något i stil med kall chokladbrownie. Det lät gott och skimrar lite i koppar?
Förändringens vindar har svept förbi och kommer nog att hänga kvar ett tag.
