sexualupplysare och bokälskare

 

Ni kan läsa denna recension som ett öppet kärleksbrev till Carina Bergfeldt. För detta är bland det bästa jag någonsin läst i mitt liv. 

 

Jag minns att jag läste Bergfeldts text om Breivik och jag har läst några krönikor, så jag visste ju att hen har ett ljuvligt språk. Och jag har varit peppad på boken sen jag läste om den första gången. För ja, jag kan inte förneka det - jag är fascinerad av dödsstraff. Det är hemskt, men jag kan inte låta bli att fascineras av människor som tycker att en stat eller domare har rätten att bestämma att någon människa ska dömas till döden. Hur någon moraliskt kan tycka att det är rätt väg att gå. 

 

Det var främst under tredje terminen på kriminologin som vi diskuterade dödsstraff som ämne. Vi hade en kurs som hette något i stil med "straffets sociologi". Tanken med kursen var att diskutera och förstå varför olika slags straff existerar, när all forskning visar på att de allra flesta straff som finns - inte får folk att begå mindre brott. Och det gäller ju även dödsstraff. 

 

I Sju dagar kvar att leva får vi följa Bergfeldt som flyger till Texas för att träffa Vaughn Ross som suttit fängslad i över 10 år i väntan på att dö. Hen är fängslad för att begått ett dubbelmord 2002. Men förutom Ross får vi även träffa en gammal fängelsedirektör som medverkat vid XX antal avrättningar, anhöriga till personerna som Ross sitter fängslad för att ha mördat, en fängelsepräst, en polis, en person som är gift med en som snart ska avrättas och en familj som vill medverka vid en avrättning som hämnd.

 

 

Nu har det gått över en månad sen jag läste boken, men jag tänker fortfarande på den väldigt ofta. Det är något med Bergfeldts språk som gjort att alla personer som beskrivs kommit mig nära? Jag tänker på fängelseprästen flera gånger i veckan - hur nära kan den personen ha kommit mig? Jag tänker gång på gång hur prästen rör vid en person som snart ska avrättas - och hur det är första gången på 16 år (kan vara mer/mindre, minns inte riktigt) sedan en annan människa rörde vid henom. Kan ni ens förstå det? Nej. Det går inte att förstå.

 

För om du sitter fängslad och inväntar din avrättning så blir du även avskiljd från världen. Du får inte träffa din familj, du får inte ta i någon och du spenderar nästan alla dygnets timmar inlåst i din cell. 

- kan ni ens tänka er vad det gör med en människas psyke att tillbringa uppåt 23 timmar av dygnets timmar i sin ensamhet i ett litet kalt rum? 

 

Sju dagar kvar att leva är en av de bästa böcker jag någonsin läst. En får lära känna så många olika människor, ta del av deras öden och liv. Dödsstraff diskuteras ur flera olika perspektiv - och det är här Bergfeldt skriver som allra bäst och är som mest proffesionell. Hen tar aldrig en persons sida. Alla personer, oavsett deras inställning till dödsstraff, beskrivs och gestaltas respektfullt och vettigt. Efter att jag läst ut boken känner jag lika mycket känslor för personen som är kär i en person som precis blivit avrättad, som personen som utför avrättningar. Jag känner enorm kärlek för fängelseprästen och jag känner starkt för personen som är dömd för mord och inte känt mänsklig kontakt på över tio år. 

- det är så skickligt skrivet!!