sexualupplysare och bokälskare

 

Det var länge sen jag såg en film med så här mycket ångest i sig. Det är ett gäng ångestfyllda karaktärer som gestaltas och som stannar kvar. Mamma Sigrid (Marie Göranzon) fyller 70 år och döttrarna Katarina (Helena af Sandeberg), Elin (Carolina Gynning) och Lova (Alexandra Dahlström) kommer hem för att fira. 

 

Alla tre bär på sin egen ångest och sina egna problem, vilket utageras konstant. Dom är stereotyper av hur en syskonskara ska vara trasig. Äldsta systern Katarina har barn och en man hon är otrogen mot, kämpar stenhårt för att verka lycklig på utsidan. Mellansyrran Elin är en missbrukande modell som flytt landet och känner sig bortvald av mamman. Yngsta systern är mest vilsen och psykiskt instabil. 

 

När dessa personer förs samman med en mamma som bär på mer kärlek för sina hundar än för sina barn - då blir det riktigt jobbigt att se. Jag vet inte om det är jag som var inne i HSP-rus eller om alla spelar väldigt bra. För jag mådde typ dåligt av deras ångest? Dom är så trasiga människor och har så mycket problem. Som bubblar upp när dom återvänder till barndomshemmet. 

 

Om du är ute efter att få ångest skulle jag rekommendera denna film. Har du PMS eller känner dig allmänt grå, vänta med att se filmen till en solig dag. Blondie får 2,5 palmer av fem.