Den vita staden

Jag har tidigare läst Flickvännen av Karolina Ramqvist, och var väl inte direkt förtjust. Tror den fick en etta eller kanske en tvåa i betyg? Den vita staden är en fristående fortsättning och ges ut hos Norstedts. 
 
Ni som kanske inte har läst Flickvännen, här kommer en kort sammanfattning: Karin är tillsammans med John som är kriminell. Hennes uppgift som flickvän är att vara hemma i deras mångmiljonvilla, hålla sig i form och umgås med de andra flickvännerna. De röker, går runt i sina hus, ibland super dom till och hånglar med varandra. Men mest är dom bara jävligt uttråkade. Men ständigt tillgängliga ifall deras pojkvänner skulle råka dyka upp.
 
I del två har Karin ett barn - Dream(!!!) och John sitter inne. Tror jag? Det är oklart hur länge och för vad. Men han är helt enkelt borta ur bilden. Kvar är Karin med Dream som ammas på ungefär varje/varannan sida. Och hon är pank. Kronofogden vill ta villan, bilen och andra ägodelar. Karin som förmodligen aldrig arbetat en dag i sitt liv och bara levt på John har inga pengar och vet inte vad hon ska ta sig till nu när han är borta. Hon har 1200kr kvar i kontanter, lite designväskor samt några vapen.
 
Hon tar kontakt med några av Johns vänner/kompanjoner i hopp om att få ut något av deras sista kupp. Hon har även ett pizzabud som ger henne gratis pizza i utbyte mot sex, vilket bara kändes som ett märkligt sidospår? 
 
Jag vet inte, men jag gillar det inte. Detär 175 sidor av amning, tristess och Karin verkar knappt ha några känslor? Hon känns som en plattfisk och jag känner noll för denna karaktär. Om jag hade ett spädbarn och visste att jag riskerade att bli vräkt, hade 1000kr som backup - då skulle jag riva upp himmel och helvete. 
- men hon tar emot pizza, röker inomhus, ammar, röker lite mer, gör lite lama försök med Johns vänner, röker och ammar. Det är inte rimligt!
 
Dock sker något när det är typ tre sidor kvar som lyfter hela storyn. Äntligen sker lite systerskap och en av hennes gamla vänner, Therese, ställer upp för Karin och Dream. Tråkigt att jag behövde läsa 172 sidor om amning, rökning, tristess och en beige lolla innan jag kom dit bara. 
 
Den vita staden får 1,5 palm. 
 
Fotografen är: Lieselotte Van Der Meijs och är tagen härifrån
Norstedts
0 kommentarer