allt som blir kvar
Det här var en av böckerna som sålde slut helt på årets bokmässa, mäktigt. Det är Allt som blir kvar av Sandra Beijer och den ges ut av Natur & Kultur. Jag har även läst debutromanen Det handlar om dig samt har Beijers blogg som spinning-underhållning. Vilket innebär att jag vill läsa den regelbundet och gör det främst när jag spinnar.
Boken är en ganska kort historia på 206 sidor om Matilda som blir dumpad av sin kille i juli. Det kom från ingenstans och Matilda trillar ner i ett hål av mörker. Eller inte bara mörker. Hon får feber, frossa, blir sjuk, svimmar, kräks och kan inte äta - för att hon blivit dumpad av de hon trodde var sitt livs kärlek. Jag har nog aldrig läst om någon som blir så jävla dålig efter ett break up?
I alla fall, vid Matildas sida finns Miron och Simon. Och Agnes. Men det är Miron som ska se till att Matilda överlever och hon får 30 dagar på sig, sen ska hon vara glad igen. Dom gör upp olika mål som ska bockas av på 30 dagar, som att festa, åka bil utan mål, resa utomlands osv. Det Matilda främst gör är att supa skallen i bitar, kräkas på sitt jobb på Pressbyrån och vara svag. För vem är hon egentligen utan Oliver vid sin sida?
Det finns en familj också. En mamma som Matilda har en ganska märklig relation till? Eller som läsare förstod jag att deras relation är kall och konstlad. Mamman verkar mest vara trött och besviken över att Matilda jobbar på Pressbyran och blir hemsläpad varje gång hon är för full. Matilda har även en lillebror och en styvpappa, mer än så får en inte veta.
Jag vet inte vad jag känner för den här boken. Jag känner ca noll för karaktären Matilda. Jag kan liksom inte känna igen mig i att bli så sjuk för att en kille gjort slut? Så att jag skulle kräkas, svimma, få feber och lalla runt i destruktivt skimmer i en månad? För en kille? Ja, jag har blivit hjärtekrossad och legat vaken om nätterna pga ångest, knullat runt med fel personer, druckit mig redlös och velat dö av sorg. Men inte på det extrema sättet som Matilda känner? Jag tyckte liksom ganska illa om Matilda som person. Dels för hur hon reagerar på att bli dumpad, dels för hennes förväntningar på omvärlden. Som att hela världen ska finnas där för henne? Vilket dom också gör? Men det räcker inte.
- dessutom var slutscenen så jävla märklig. Tanken är väl att den ska bli en spännande twist? Men det som hände i den scenen hade en inte fått några hintar om, så det kändes bara onödligt och gav ingenting.
Men det är språket som räddar allt, som får mig att vilja läsa vidare. Beijer kan ju trolla med ord. Det som blir kvar får 2 av 5 palmer.
