Kaninjägaren
Jag har läst alla böcker som paret Kepler skrivit som handlar om Joona Linna. Lars Kepler är en pseudonym som Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril står bakom. Dom är gifta med varandra och skriver alla böckerna ihop. På ett mingel för typ fem år sen träffade jag dom efter några glas vin och fick höra hur dom skrev. Kul att jag minns allt av det samtalet :))))
Kaninjägaren är del nummer sex och ges ut av Albert Bonniers förlag. Och jag är förvånad, den var riktigt bra. Jag tycker ju att dom olika böckerna i serien har varit lite varierad? Den första golvade mig helt, den andra var kass, den tredje var spännande, fyran var riktigt obehaglig och femman var töntig. Och nu sexan - riktigt bra.
Dom är ju otroligt begåvade på att skriva så att en har andan i halsen under tiden en läser. Det är korta kapitel och en tar sig snabbt igenom 600 sidor. Det är en märklig fröjd att ta sig igenom kapitel efter kapitel som skapar tydliga bilder och vidriga känslor. I den här delen sitter Joona inne för det som hände i femte boken. På utsidan mördas folk och precis innan personen dör är det ett barn som läser upp en ramsa om en kaninjägare.
Det visar sig sen att dessa personer gick i samma klass på en privatskola för massa år sen... Så gamla händelser spökar i nutid och folk slaktas. Det är ju egentligen inget nytt tema, men jag gillar det. Inte att folk slaktas, men hur nutid vävs sammans med dåtid, hur de lyckas hålla så många olika trådar och karaktärer vid liv och ihopflätade på ett rimligt sätt. Jag anade något ganska tidigt, blev sedan förvirrad, övertygad på nytt, förvirrad igen och sen visade det sig att jag hade rätt :)))
Med Keplers böcker vill en ju hänga med på allt som sker. Eftersom det är så korta kapitel är det sjuka cliffhangers och en kan inte skumläsa något med risk för att missa något viktigt.
Jag gillar ju deckare och jag gillar att bli rädd, inom rimliga gränser. Och jag gillar när faktorer som klass, pengar, sex, kön och ledtrådar bakas in, då kan det bli riktigt bra. I grunden av denna historia vilar något riktigt vidrigt, men som är ett ämne som måste tas upp på mängder av vis. Dessutom får en ta del av förövarnas tankar och känslor kring detta. Vilket beskrivs riktigt bra, och första gången jag läser det i en deckare.
Kaninjägaren får fyra av fem palmer.
