Allt jag inte sa
Huvudkaraktären är från Malmö och har kommit in på en manus-utbildning i Falun. Där hamnar hon på ett studenthem och blir snabbt bästa kompis med Mårten och Sanna. Samt Dena. Det blir ganska snabbt klart att hon hellre vill vara ihop med Dena än hennes kompis. Men hur säger en till sin bästa kompis att en egentligen är kär?
Boken är skriven ur jag-perspektiv och skriven om Dena som omnämns som du/dig genom hela boken. Och det är så förbannat bra skrivet att jag hinner bli både avundsjuk och kär på samma gång. Vissa meningar känns liksom innanför skinnet, ens artonåriga jag vaknar till liv och reagerar som huvudkaraktären och plötsligt började jag fundera på hur det var att vara kär första gången, första/tredje/elfte kyssen, förväntningar inför sex och alla miljoner känslor som fullkomligt tumlar runt i kroppen när en kär. Helvete vilken jävla upplevelse det är. Sen vill jag inte romantisera första kärleken för mycket, för exakt lika härligt det är med alla mysiga/svettiga/rosafluffiga känslorna – exakt lika vidrigt är det ju att inte veta vad den andra tänker eller smärtan när allt går åt helvete. Det är ju bedövande smärta. Och kanske är detta en spoiler – eller så fattar ni att det inte går att ha en bok med bara fluff. Bitarna om olycklig kärlek är förbannat bra. Jag känner tyngd i kroppen av att läsa dom.
Jag tror att det var länge sen jag kände så här mycket för en bok. Jag kände allt som karaktären kände, jag kände för att hon kände och jag kom ihåg hur jag kände kring första kyssen, första ligget, första/andra/sjunde kärleken. Ja jag är HSP och jag älskar ungdomsböcker/böcker med unga karaktärer just för att det är så pass mycket känslor.
Och det var länge sen jag läste en så pass rå bok? Eftersom karaktären är arton och är med om sin första kärlek + massa andra förändringar, så är alla känslor så stora! Och Wallden skriver så jävla bra. På riktigt bland det bästa jag läst om kärlek. För jag kunde känna så otroligt mycket med karaktären, och det var länge sen. Typ hela sommaren och hösten har jag läst böcker där jag himlat mig genom boken. Men den här träffade mig rätt i magen, hjärtat, tarmarna och kinderna.
Tack Walldén för en riktigt bra bok! Jag rekommenderar den till alla som vill läsa något riktigt bra om kärlek <3
Allt jag inte sa får fem av fem palmer <3
