I dag är allt
Jag läste tidigare i år en bok som jag fortfarande tänker på minst en gång i veckan, Ingenting och allting heter den och är skriven av Nicola Yoon. När jag hittade en annan bok av henne blev jag såklart skeptisk, för det blir jag ofta när jag hittar andra böcker av en författare som jag älskar. För om jag redan fallit pladask för en bok är jag alltid rädd att jag ska bli besviken på något annat den skrivit, tänker ni också så? Ibland kan ju författare skriva flera magiska böcker, men ganska ofta blir det bara pannkaka av det. Så jag var skeptisk när jag började läsa I dag är allt som ges ut av Bonnier Carlsen.
Men det var ju slöseri med känslor! Precis som med Ingenting och allting grät jag när boken var slut, aldrig under själva läsningen. Utan först när historien var slut rann känslorna över. Boken utspelar sig i New York under ett dygn. Det handlar framförallt om Natasha vars föräldrar är illegala invandrare från Jamaica och Daniel som är född i New York men vars föräldrar kommer från Korea. Men det handlar också om syskonrelationer, utanförskap, relationer, vithet, migration, politik, kärlek, så himla mycket om kärlek. De träffas av en ren slump i en skivaffär, han är på väg till ett möte inför extrajobb under sina studier på Yale, hon är på väg till möte för att se om hon kan undvika utvisning samma kväll.
Resten av boken får vi följa Natasha och Daniel som bestämmer sig för att lära känna varandra. De har en lista med frågor de ska svara på inför varandra och de delar med sig av sina uppväxter, deras ursprung och ibland får även deras föräldrar ett eget kapitel här och där. Förutom Natashas och Daniels kapitel som är typ 95 % av boken får vi även ta del av ögonen, afroamerikanskt hår, föräldrarna, ödet, en väktare, några känslor, en sekreterare och några fler personers historier. Och tillsammans vävs det samman till bland det mest välskrivna jag läst. Yoon är ett geni som låter ögonen förklara sin historia, eller låter förälskelsen berätta eller går igenom en del av afroamerikanskt hår, och att allt vävs samman som förklarande pusselbitar runt historien om Natasha och Daniel. Och Yoon återkommer till en och samma mening några gånger under boken: det kärleken gör är att den alltid ändrar allt. Hur vacker är inte den meningen och den innebörden? För det är ju sant, så jävla sant. Vilka vi än är, vilken bakgrund vi än har eller var våra föräldrar än är ifrån – så påverkas vi av kärleken och den kan golva oss när som helst.
Och ja, självklart blev jag otroligt drabbad av att läsa om en person som blir handlöst förälskad och som ska bli utvisad samma kväll. Men det kändes inte överdrivet eller konstgjort på något sätt. Utan mer som att det här är en historia om en person som råkar bli kär samma dag som hon ska bli utvisad. Det var liksom framställt på ett sätt som var realistiskt. Det var inget sago-slut som en kanske kan tro, utan naket och realistiskt berättat om något som många är med om dagligen runt om i världen. Det blev politiskt utan att det var meningen. För migrations-frågor är alltid politiska vare sig det är meningen eller inte. Men det var inte sådär skitnödigt som typ Remember me där sonen blir sams med sin pappa som varit ett as och exakt samma dag som de ska äta lunch som far och son träffar ett flygplan byggnaden som sonen står i och väntar på sin pappa. Det var ju som klippt och skuret för att väcka ännu mer hat mot terrorister, IS och ”det mörka hotet”, när det kanske istället var USA själva som gjorde det mot sig själva… (mvh älskar alla konspirationsteorier om 9/11.)
Jag rekommenderar I dag är allt till alla. Det är korta kapitel, språket är fantastiskt och du kommer att tänka på boken efter att du läst klart den. Med andra ord fick den fullträff på mina tre viktigaste kriterier. I dag är allt får fem av fem palmer.
