Skrik tyst så inte grannarna hör
Jag har faktiskt aldrig läst något av den här författaren, men jag minns att syrran läste några när vi var yngre på någon semester. Något om sjuksköterskor i ett afrikanskt land? Har för mig det iaf. Skrik tyst så inte grannarna hör är skriven av Karin Alfredsson och ges ut av Bokfabriken.
Och jag kan inleda med att jag fick ganska mycket ångest av den här boken, först fick jag ångest för att jag förväntade mig att slagen skulle komma typ på sida tre, för så brukar det vara så fort en bok hintar om att den innehåller våld i nära relationer. Och det gör ju den här titeln verkligen. Flera blurbar på omslaget hintade också om att det skulle handla om mäns våld mot kvinnor. Och likt typ valfri svensk deckare i bok eller filmform brukar det ske första fem sidorna/minuterna för att typ upprätthålla människors intresse? Eller vad vet jag. Hur som helst så hinner det gå över 100 sidor innan något händer och jag hann tänka att det var som Fifty Shades där första ligget inte kommer förrän på typ sida 102. Eller om dom kanske råkat fästa fel omslag på boken? För först är det mycket bakgrundshistoria om huvudkaraktären Ellinor som träffar en man och följer med honom från Sverige till Zambia där hon ska arbeta som frisör. En änka som heter Loveness får ett liknande erbjudande av en man och hon tänker att det blir en nystart för henne och barnen.
Ganska länge får en följa deras olika vardagsliv, väder, vad de gör om dagarna och hur deras vägar korsas då och då. Båda med hopp om att saker kommer att förändras och kanske tom förbättras. Det är mycket detaljer om miljö, lite spridda biroller som kanske inte bidrar supermycket till själva grundhistorien. Tills det en dag bara förändras för dom båda. Och det är kanske då jag inser att första slaget inte kommer inom fem minuter som alla böcker, filmer och mediarapporteringer vill framställa det som. Utan det kan ske först när relationen etablerats, stadgats samt när alla utvägar suddats ut. Och det är genomvidrigt att ta sig igenom det. Hur Ellinor befinner sig på en helt annan kontinent ihop med en man hon nyligen träffat, inga vänner i närheten och den hon har hemma hörs hon sällan med. Hur fort det går att särskilja en person från alla i sin omgivning och hur lätt det är att montera ner en människa inklusive själ, vilja och självbild – allt det finns med i boken på ett ärligt och skrämmande sätt.
Skrik inte så högt att grannarna hör är en bok som behövs och som behöver bli läst. Vi behöver få nya bilder av hur mäns våld mot kvinnor ser ut och vi behöver nog alla bli duktigare på att se vad som händer i vår närhet. En i min manusgrupp arbetar på en kvinnojour och höll ett sommarprat nu i somras i åländsk radio. Hon fokuserade mycket på anhöriga till personer som blir utsatta, och vad vi alla kan göra för att förhindra partnervåld. Om en vill lyssna på det kan en googla på Emma Björkman Molin och sommarprat + Åland. Det är riktigt, riktigt bra. Och otroligt viktigt. Skrik inte så högt att grannarna hör får tre av fem palmer.
