Sluta fråga om barn

En sak vi måste prata om: SLUTA fråga om någon väntar barn/syskon. Det här är ju en fråga som många anser sig själva ha rätt att ställa. Oavsett blodsband/vänskap/bekanthet osv. Det är något kul, härligt och fint att fråga - tycker många. Att det är lämpligt att ställa pga personens ålder, relationsstatus osv. Men jag kan berätta något som inte är en hemlis: om en person är gravid/med-gravid och känner sig bekväm, då dröjer det ca tio sekunder innan någon halar fram en mobil för att visa en ultraljudsbild eller förklarar att bebisen är lika stor som ett päron. 

Jag känner faktiskt ingen som längtar efter att få frågan om när det kommer en bebis eller ett syskon. Däremot känner jag otroligt många som gärna ställer den sortens frågor. 

Om jag hade fått den frågan när jag mådde som allra sämst och vi inte visste om vi skulle tvingas göra en sen abort innan v 22 - då hade jag förmodligen haft ihjäl den människan. 


Ni som ställer dom frågorna vet inte vad personen gått igenom/går igenom. Du vet inte om en kämpat fyra år, fått åtta missfall varav tre är MA. Sånt går inte att se på utsidan, så ta och kör upp din nyfikenhet någonstans. Är ett barn på g kommer det fram för eller senare, precis som själva bebisen. Men det är inte din rättighet att fråga. 


Vi valde tidigt att vara öppna med att vi påbörjat vår bebis-resa, vilka undersökningar vi gick på och att vi påbörjade ett försök till att bli gravida. Tanken med det var att sprida kunskapen till andra om hur det går till. Plus att jag sedan flera år tillbaka verkligen mår bra av att skriva av mig kring allt. Vi hade även en tanke att skapa inlägg dit andra kan googla sig till och få lite mer information om hela processen. För vi var nog ganska vilse när vi började, även om vi tack och lov fick bra bemötande och information av både Cevita Care och kliniken på Huddinge. Men det hade nog varit skönt att få höra från andra som genomgått samma resa.


Däremot har jag ingen aning om hur vi hade reagerat och agerat om det inte hade gått lika enkelt i början. Jag hade väl förmodligen skrivit om alla upprepade försök, främst för att det oftast tar fler än ett försök. Men det är ju svårt att säga. Under tiden vi hade strul med resultaten från kuben och allt som hände skrev jag texter för mig själv och till bebisen, men publicerade inget för andra. Så det är svårt att gissa hur vi hade handlat om det sett annorlunda ut. Nu är vi där vi är och oavsett hur det går för oss kommer jag inte acceptera några frågor om blivande syskon osv. Ni som ställer sådana frågor, kom ihåg att det inte är er rättighet. 


(null)