sexualupplysare och bokälskare

Jag hittade den här meningen på Floras blogg och har tänkt på den sedan dess. Kalla mig gärna fru klyscha, men helvete vad det kan ske saker på ett futtigt år. För ett år sen drömde jag om följande: 

• Att vi skulle bli godkända för donerade könsceller och påbörja vår bebisresa
• Att jag någon gång i livet skulle bli färdig med manuset 
• Att jag skulle ta körkort

Det var ju dom här tre stora grejerna som snurrade i mitt huvud och som upptog hela mitt liv. Nu ett år senare har följande hänt: 

Bebisresa: Vi blev på något magiskt sätt framflyttade i kön, fick träffa läkare, spermaspecialister och kurator. Och vi blev godkända! Tjoho! Och i september började jag med tabletter  för att sen insemineras i mitten av oktober, och nu går vi in i vecka 25 på torsdag. Det är ju faktiskt helt jävla fantastiskt! Vi hade förväntat oss att vi skulle få komma på ett första samtal någon gång i februari 2019, och här sitter vi i mars och klarat av mer än halva graviditeten! Vårt älskade lilla guldägg <333

Manuset: jag hade nog aldrig tänkt att det skulle gå så fort eller så bra som det fatiskt gjort. Jag skrev sista scenerna för flera månader sedan och nu är det ute host testläsare. Flera har redan gett återkoppling och när jag arbetat igenom det några gånger ska det vidare till en vän som är lektör. Och därefter ska det iväg till förlag. Någonstans har jag ett mål att få iväg det innan påsk? Förutom själva grejen att jag skrev klart manuset och fortfarande tror på det, så har jag ju också umgåtts ytterligare ett år med min fantastiska manusgrupp! Att jag, två gånger i månaden, får hänga med fem fantastiska, kloka och roliga människor och bara prata skrivande + allt annat som händer i livet, det är så jäkla lyxigt!