sexualupplysare och bokälskare

Men först, några symtom/besvär från graviditeten som försvunnit:

• foglossning
• Karpaltunnelsyndrom 
• Urinläckage 
• Svettningar 
• Vätskefyllnad och svullnader 
• Extrem trötthet
• Trög hjärna 
• Dålig sömn 

Svettningar och vätskefyllnaden gick ju hand i hand och gick över första veckan? Luktade riktigt mycket svett trots superduo, men efter en vecka hade det lagt sig. Dom andra grejerna försvann samma dag som snittet. Helt sjukt vad kroppen kan! Och ja, såklart sover jag lite och upphackat. Men jag är inte vaken 1-3 timmar om nätterna och bara glor upp i taket. Och min hjärna är med på ett helt annat sätt än tidigare vilket är så himla skönt. 

Det som är kvar och det som tillkommit är ju

• övervikt 
• Hårda naglar som växer snabbt 
• Håret är kvar än så länge, får se när hormonerna ändras 
• Järnbrist igen, men det är ju efter förlossningen
• Bröst som läcker i tid och otid 
• Rygg, mage och hela core-partiet är som en mjuk deg. Musklerna är icke närvarande :))) 

Men annars, det är så himla himla ljuvligt att leva i den här bebisbubblan och jag vill njuta allt vad det går och så länge det är möjligt. Jag önskar att fler hade pratat om allt det fina med att skaffa ett syskon och hur fint det kan vara mellan syskonen. 90% av det vi fick höra var klag, varningar och hur jobbigt det är - och ja. Såklart blir det jobbigare med två barn än ett barn. Men, det är också så mycket roligare, finare, mysigare och bättre med två <3 jag är så himla himla tacksam att vi väntade med att skaffa Ester. Och att vi preppade Harry så mycket som vi gjorde. För det har verkligen lönat sig och jag är tacksam varje stund, timme och dag som dom har det fint med varandra. <33

• ja, det ska såklart sägas. Första 3-5 dagarna var sååå jobbiga. Jag hade helt vansinnigt ont i snittet och hela kroppen efter blödningen, hormonerna var all over the place och det speglade Harry såklart. Jag vet inte vem av oss som grät mest. :’))) men sen, när han förstod att vi är kvar, Ester är kvar och att det är vi fyra som är familj, så är det som att det bara landade. Vi landade alla fyra <333 och nu, att höra honom säga Ester med jordens mjukaste R, hur han klappar, gosar, pussar, myser och duttar. Det är det finaste jag varit med om. 

Så för mig och för vår familj var det absolut en större chock med att gå från noll till ett barn, än ett till två. <33 Men det hänger så mycket ihop med Harrys förlossning, att bli mamma för första gången, den extrema värmen, alla känslor och rädslor. Och att jag var så trött, hade så ont och var så skör. </333 

- kan skriva mer om hur vi gjort och tänkt m Harry och hur vi gör nu när Ester är här. Det kan bli ett eget inlägg :)))  

Så dessa fyra veckor har varit fyllda med bebisgos, amning, några få besök, plugg, lek och gos med Harry + fix och plock i hemmet. Jag får några gånger i veckan stress-påslag av att vi fortfarande inte fått färdigt allt och i kombo med att jag inte får bära, klättra, kånka som jag vill - går det ut över Emelie för att hon inte prioriterar saker på samma sätt som jag gör, samtidigt som hon redan gör tusen saker som jag inte får göra… Så jag försöker påminna mig om att vi kommit så långt i hemmet och att det inte är någon stress. Men det är svårt när min hjärna är pigg men kroppen inte får jobba på i den takt jag vill.  

För det är ju också något. Mitt snitt mår så himla bra! Läker fint, går ihop som det ska och ser enligt vårdpersonal och Emelie väldigt fint ut. Och sen kanske 10-14 dagar tillbaka har jag inte ont. Första veckan var vidrig, men sen ett tag tillbaka kan jag vända mig bra i sängen på glidmattan, inget gör ont och jag måste påminna mig om att vila och inte köra på för hårt. Det är tur att både jag och Ester älskar att hon somnar på mig, så att jag måste vila <3 Så jag vilar, plockar det jag får i hemmet och sen i måndags har jag börjat träna. Jag följer övningar från en bok om kejsarsnitt och planerar att göra det varannan dag för att långsamt hitta tillbaka till någon slags stabilitet. Det har inget med vikt eller stress att göra, utan för att magmusklerna ska hitta tillbaka och att min rygg inte ska gå av av all liggamning och bärande :))) 

Nu blev det här långt, direkt taget ur min hjärna och inte så strukturerat som jag tänkt. Så blir det nog ett tag framöver. Puss och hej!