Heartstopper
Och ja, är man kär i Nick och Charlie i bok ett så blir man bara ännu mer kär i dom i bok två. Man får fortsätta följa dom och deras kärlek och nu har dom ju insett att dom gillar varandra, även om det fortfarande är lite pirrigt och nervöst och mycket känslor överallt. Det jag gillar mest är att det är så realistiskt och äkta. För alla oss queera kan vi nog känna igen oss i både Charlie som vetat om sin sexualitet ett tag, kommit ut, om än ofrivilligt, men han har liksom redan koll på termer, känslor och vart han står. Medan för Nick är det här en helt annan värld. Han är ju, som dom allra flesta indoktrinerad till att han ska vara hetero, bara vilja vara med tjejer och bli kär i tjejer och tjejer ska bli kär i honom. Och det är ju så alla i hans närhet också är upplärda att tro och vänta på. Men Charlie vänder uppochner på allt det här och efter ett tag börjar Nick förstå att han är bisexuell.
- och ja, det kanske är en spoiler? Men jag är så himla glad för att han är bi och att det får ta så mycket utrymme. För det är så sällan som det sker och det behövs så många fler bi-personer som är ute och öppna <3
Den här var minst lika fin som den första och jag längtar till del tre.