Vecka 30
Det känns helt bananas att skriva vecka 30-texten redan nu. Känns som att det var några veckor sen jag skrev 20-texten. Så tiden bara försvinner på gott och ont. Jag fattar noll. Men jag njuter och funderar desto mer. <3
Bebisen: hon är lika stor som ett salladshuvud, 41 cm lång och ca 1,4kg tung. Jag ska på tillväxtultraljud om tre veckor för att kolla storlek + 4 veckor senare igen, hon får max väga 4 kg, annars blir det planerat snitt :))) så vi får se helt enkelt! Men åter till ungen, nu har hon utvecklat alla fem sinnen och kan suga på sin hand. Fy fan så gulligt. Och jag märker att hon blir starkare och starkare, nu kan sparkarna göra ont och det känns verkligen hur hon rör sig. Emelie känner hårda knuffar varje gång hon lyssnar och det syns ibland utanpå :’)))
Mående/psyke: förutom att jag fortfarande mår illa vissa morgnar, har jag iaf inte kräkts på några veckor. Tacksam för det lilla! Mitt psyke är på ett sätt toppen, min målbild är att hålla henne i min famn och jag är helt övertygad om att detta är vår sista graviditet. Det gör att mycket känns överkomligt och pirrigt <3 men det är också en hel del som känns mycket. Att vi ska flytta och hinna med allt, jobbet, plugget, klara av en vardag + hinna stanna upp och connecta m lillasyster. Det blir lite väl mycket ibland.
Cravings: kalaspuffar med iskall mjölk! Saltgurka! Burgare! Annars så är det inte mycket jag är sugen på, förutom barnvänliga smaker som pasta, donken, mackor osv. Upplever också att jag kan äta mindre numera, hon växer och växer därinne och tar all plats snart :)))
Sömn: jag sover bra och tungt! Men vaknar jag är jag vaken 1-3 timmar utan problem. Och det är otroligt frustrerande. Vaknar också av sendrag då och då som hänger kvar och gör ont i två dagar efteråt.
Kropp: Apropå sömn så märker jag att min kropp börjar bli vätskefylld, det märks framförallt efter att jag sovit några timmar. Annars m kroppen är det foglossning som kommer och går men blir värre och värre från typ lunch? Men det växlar. Vissa dagar kan jag knappt gå och andra dagar känner jag knappt. Dessutom har jag problem med händerna som domnar och sticker, främst när jag ligger ner, men också under andra stunder av dagen.
Övrigt: det enda som känns märkligt är att vi ännu inte vet hur hon ska födas. Alltså det kan ju alltid ändras, men vi vet ju att det blir snitt om hon beräknas väga mer än 4 kg och att vi ska på två TUL. Men det känns som att om det blir vaginalt vill jag preppa mig mentalt inför det, och blir det snitt vill jag preppa mig framförallt för tiden efteråt. Och det känns lite skört att ännu inte veta och att inte kunna preppa som jag vill. + att vi kommer flytta när jag är i v 34, och jag vill gärna snittas/bli igångsatt 38-39 någon gång. Och tills dess måste hon ha saker iordninggjorda osv. Sånt kan stressa mig. Jag tänker att hennes grejer och Harpans rum är prio så fort vi flyttat. Resten får komma allt eftersom. <3
