sexualupplysare och bokälskare

Jag älskar Sofia Nordin. Hennes bok Det händer nu är fortfarande bland det bästa jag läst och allt jag läst efter det har varit magiskt. Fun fact, typ en vecka efter att jag fallit för E så skickade jag ett ex av Det händer nu på posten, skrev något kärleksfullt och lite hjärtan. Och sen inga svar. Jag var övertygad om att hon trodde att jag var en psykiskt störd stalker och att det var kört for ever and ever eftersom att hon inte messade och tackade för boken. Visade sig att hon bara glömt att tömma brevlådan några dagar… 

Så med den grunden sker denna recension. Jag har läst flera av Nordins böcker, men kan bara hitta en recension? Finns väl att googla på. Allt ska brinna ges ut av Rabén & Sjögren och handlar om bästa vännerna Minna och Agnes som känt varandra sedan mellanstadiet. Nu är dom snart 18, går på gymnasiet och är sådär härligt arga – jag älskar ju kids som tar ställning. Som har åsikter, som säger ifrån, som blir arga och som vill skapa förändring. Det är ju härligt med unga som inser att de har en röst och som använder den. För allt är ju så stort, alla känslor får inte plats och ibland måste en bara få utlopp för det. Med det sagt, självklart blir jag extra glad över Minna och Agnes kampanjer (hade förmodligen inte varit lika glad om de lagt all energi på att bli fotbollshuliganer eller gått med i CUF), för det handlar om djurs värde. Dom vill införa vegetarisk mat i skolan, dom demonstrerar mot orättvisor, rasar mot sexister och vill påverka! Det är dom två mot världen och inget ska kunna komma mellan dom. Tills en utav dom träffar en snubbe – som självklart gör just det. 

Det upplägget i sig är ju ganska klassiskt. Det är också klassiskt att det är den ena som styr, den som kommer på alla planer och som ser till att saker händer. Och att den andra bara hakar på, men som aldrig är drivande. Men, den här boken har en ytterligare dimension som jag faktiskt aldrig läst tidigare. Och ja – SPOILER KOMMER HÄR!! Ganska tidigt i boken började jag ana att det var något som inte var helt hundra med Minna. Förutom att hon ibland har spår efter självskadebeteende som Agnes inte vet hur hon ska tackla så är det något annat med Minna som ibland skiner igenom. Det är ett pendlande mellan storslagna planer, demonstrationer, aktioner och eurfori – andra dagar ligger hon bara hemma, äter ostbågar och skyller på mensvärk. Agnes ser allt det här på avstånd och vet inte riktigt hur hon ska hantera det, men mest iakttar det hela, vilket iofs kanske är ett sätt att hantera det.

När Minna träffar en kille sker en förändring i relationen. Agnes är inte längre relevant och har ingen annan att vända sig till. Eftersom Minna varit den som varit hennes allt är hon nu utan och egentligen inte med någon. Och hur det här beskrivs är så jäkla vidrigt och sorgligt. För det kan ju ha hänt under ens liv, att någon kompis träffat en partner och försvinner in i hångel/kåt/vill-lära-känna-hen-till-100% - dimma osv. Men just som 17 år är ju allt så otroligt jävla stort. Då sitter ju alla känslor på utsidan av kroppen och allt känns så mycket mer än vad det kanske gör i vuxen ålder? Pga tidigare erfarenheter och upplevelser. Någon gång måste ju vara den första och för Agnes innebär det utanförskap och isolering.

 

Om vi bara bortser från det otroligt hemska att Agnes står utan vän, gång på gång blir bortvald pga snubbar, är det dessutom väldigt hemskt att se hur dåligt Minna mår. Och att hennes föräldrar fattar noll alternativt inte vet hur dom ska hantera det. Oavsett vilket så gör dom ingenting, och det blir inte bättre av att Agnes inte vågar berätta för dom när hon ser Minnas färska sår eller gång på gång känner av hur Minna isolerar sig från henne. Ganska snabbt blir ett mönster synligt i Minnas mående, att det är besatthet om att rädda världen, aktioner måste ske, det är vakna nätter där världen ska tas över och sen kommer bakslagen med isolering, skolk från skolan och matvägran. Och det är otroligt sorgligt och hemskt att läsa det ur en bästa kompis perspektiv. Just för att hon inte har någon bra kontakt med Minnas eller sina egna föräldrar, eller några andra vuxna i deras närhet som hon kan prata med. Efter ett tag får Minna hjälp utifrån, från vården. Men det är inget som direkt biter på henne, vilket iofs känns som rimligt sätt för en 17åring att reagera på.  </3

Där säger jag stopp och belägg för den här recensionen och skickar istället med en uppmaning om att alla borde läsa den. Och alla ni som antingen jobbar med eller hänger med andras eller egna kids borde låna/sno/köpa den här boken. För den är så otroligt viktig och välskriven om psykisk ohälsa, framförallt hur det kan kännas för den som står vid sidan av. Och vilka konsekvenser det kan bli när vuxenvärlden gång på gång sviker. Allt ska brinna får fem av fem palmer <3