sexualupplysare och bokälskare

Det gäller alla typer av komplimanger som gäller mitt utseende, jag vet inte hur eller varför jag ens ska hantera dom. Jag vill inte bli dömd efter mitt utseende. Jag skiter i om en person tycker att jag har vackra ögon eller ett fint leende. Det är som en ryckning på axlarna för mig.
- det gäller båda här på bloggen och det gäller ute på krogen. En komplimang om mitt utseende ger mig nada. Kul att du tycker att jag är snygg, jag tycker om öl och vi kan hångla utan att du står och klappar mig på håret och säger att jag har stjärnor i ögonen.


Vi lever redan i ett sexistisk, äckligt, kvinnoförnedrande, patriarkiskt (patrikatisk?) och vidrigt samhälle där yta går före hjärna i många fall. Och jag känner inte alls för att delta i den hetsen. Jag vet hur jag ser ut, jag har en kropp som fungerar och jag har överlevt en dödlig sjukdom - det räcker för mig.




Så era "komplimanger" som jag antar att ni menar väl med, ska jag skicka dom vidare till päronen eller? - för det är ju tack vara dom som jag ser ut som jag gör. Så tack mamma, tack pappa, tack mina fina samegener och tack mina fina valongener för att jag ser ut som jag gör.


ps. komplimanger som jag godtar är för mitt engegemang, mitt språk, mitt sätt att skriva, min hjärna, min intelligens, min kunskapsbank, mitt brinnande intresse för säkrare sex och hivprevention för ungdomar, mitt hjärta och min omtanke för mina vänner. Och för att jag kan stoppa in min knytnäve i munnen!